Dag dag dag - natt natt natt
Så ser mina dagar (och nätter) ut nuförtiden. Jag jobbar skift på hotellet i Forsmark, tre dagar - tre nätter - sex dagar ledigt - tre dagar - osv osv, ni fattar. Sen den tjugofemte augusti har jag hållt på så, vilket egentligen inte är så länge men det sliter. Ska även jobba nästa revision också, och om jag ska vara ärlig så gör jag det knappt för pengarna. Allstå ja jag vet, det är relativt bra betalt men SHIT vad jobbigt det är att jobba skift FÖR ATT INTE TALA OM NATT?!
Men städyrket i sig är ju verkligen inte så lätt och roligt som jag trodde det skulle vara. Jag tycker ju ändå om att städa på fritiden, gillar att ha det städat omkring mig och känner ett lugn av att ha storstädat ett rum och att man verkligen ser skillnaden. Vet att det kommer från farmor för hon älskade att diska bara för att det var så fint när disken väl var diskad. Jag förstår henne nu. Det ger ett lugn.
MEN att arbeta med det... NEJ TACK. Folk kan vara så grisiga. Hotellet jag jobbar på är ett hotell för de som jobbar på kärnkraftverket i Forsmark. Alltså lite allt möjligt folk, men mesta dels ingenjörer och andra personer som ändå tjänar ganska bra (kanske fördomsfullt men får den känslan). Mestadels är killar, väldigt många yngre killar också. Hade någon bild av att det var mycket äldre män som jobbade och bodde här, men faktiskt mycket yngre människor.
Och ja, de är ju sämst på att städa. Vet inte vad jag ska säga. Rummen kan vara så skitiga, för att inte tala om toaletterna. Men det värsta är kökena...
Hotellet är uppdelat i tre våningar med fyra flyglar. Varje våning har tre kök, där man har ett kök beroende på var man bor i för flygel. T.ex. B och C delar, D och E delar och F och G delar. I köken sköter man sitt, disk, matlagning osv. Man hjälps åt att hålla rent i köken, såsom disk osv medan städpersonalen städar golven, torkar av bord och kontaktytor och slänger soporna. Och man kunde ju önska att det var så men nej nej nej.
Jag tror det kanske är en gång som jag kommit in i ett kök där all disk varit diskad. EN GÅNG. Min farmor hade inte klarat av att vara här hahah.
Det ligger matrester lite här och där, soporna är fulla med lite allt möjligt, skåpsluckorna kan vara nerstänkta med diverse flytande. Ja asså. Det är ju inte kul direkt, men sen efteråt blir man ju lite nöjd. Tills man kommer nästa pass igen och man får göra om och göra om och göra om.
Så ja, stor respekt till alla som jobbar med städ och som pallar. Jag kommer i fortsättningen att se efter mig själv om jag är på ett hotell eller restaurang för att inte belasta den stackars städaren (sorry lokalvårdaren..) som jobbar där.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Jag har också haft uppföljning på min medicin. Jag mår ju bättre på vissa delar på grund av att jag har världens bästa pojkvän och för att jag fyller mina dagar med arbete och rutiner. Men jag vet inte om medicinen gör så mycket förutom ger biverkningar. Satt senast nu ikväll för en timme sen med ett tungt tryck över bröstet och hade ångest från ingenstans. Liksom när ska det sluta?
Så jag har tappat tron på mediciner tyvärr. Får lite ångest på mornarna när jag måste svälja det lilla vita pillret och oroar mig för vilka biverkningar som kommer infinna sig den dagen. Men jag kör på, för läkaren och psykologen ger sig inte. Jag fattar varför och jag fattar att bara för att den här medicinen inte funkar så finns det en annan och en annan. Men jag vet inte om jag orkar hålla på. Hur länge måse man hålla på innan man faktiskt får ge upp? Eller är det dumt att ge upp för att man bara måste ge sig på det igen och då är biverkningarna värre? Och är jag ett vrak utan ett enda milligram?
j ä t t e s v å r t
Jag önskar bara jag kunde hitta min dos, må bra sen trappa ner och gå av och fortfarande må bra. Jag är jätteglad över att jag får hjälp och stolt över hur långt jag kommit, men tyvärr börjar jag känna att jag bara står och stampar - om jag inte till och med backat några steg. Hopplöshet och sjukt uppgiven.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Förra ledigheten var jag hos Daniel (min killes namn pga orkar inte skriva min pojkvän hela tiden). Vi fixade och donade i hans mysiga lägenhet och har nu grejat ihop en garderob till mig. Iiiih!! Eller ja vi satte in en sån trådbacksställning så jag kan förvara mina kläder där. Så skönt att inte behöva bo i en väska. Och sen bar vi ner lite grejer i källaren och sorterade ut osv. En tripp till Mio och Ikea är ju självklar.
Ett gymkort är även fixat, så när jag väl är där går vi och gymmar tillsammans. Jag får gå mina två kilometer på löpband och göra mina ryggövningar medan han håller på med sitt (om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt vad han gör).
Så nu ska vi kolla på dekorplast som vi ska pimpa med i köket och badrummet för att dölja de fula orginalfärgerna som är nu. Förhoppningsvis får han ta ut badkaret och fixa en dusch istället och byta ut badrumsskåpet som typ rostar sönder.
Jag har faktiskt till och med packat ihop lite små grejer som jag kan ha där eftersom jag är mestadels där så fort jag blir ledig. Skönt att inte behöva trampa mamsen på tårna och få egentid. För de dagarna som han jobbar, och jag är ledig är jag hemma hos honom och bara chillar. Vilket är så välbehövligt. Bara få vara ensam och göra vad jag vill. Känner mig - hör och häpna - lite mera vuxen.
Kollar och söker endast jobb där han bor för att typ kunna flytta in. och ja ja ja ja jag orkar inte höra att det går snabbt mellan oss och att jag borde hitta mitt eget och bla bla bla. Sluta. Jag mår bra med honom. Skiter det här sig så får jag väl bara packa ihop mina grejer och flytta hem igen. Men nu vill jag greppa de lyckliga halmstrån jag kan medan jag har huvudet under ytan och försöker komma på hur jag ska få luft. Så låt mig va.
Tro mig, jag har dagligen ångest över det här också för att allt jag rör vid går sönder eller krackelerar. Så jag pallar inte höra det från andra med. Förverkliga min ångest och trycka ner mitt huvud lite till.
Men ja nu ska jag avsluta skrivandet, kolla på mera Glee och sen sova. Jobbar natt imorgon vilket betyder ledig i tolv timmar. Några ska jag sova såklart men man måste vara strategisk. Och det är svårt....
puss.