karinellenor.blogg.se

Det jobbigaste med att behöva äta ssri, eller antidepressiv medicin är biverkningarna. Man kan tycka att det kanske är så med alla olika mediciner men med så kallade lyckopiller så blir det verkligen ett helvete. Du kommer inte känna igen dig själv i minst en vecka. Tro att du aldrig mer kommer komma tillbaka till den du var innan, och även fast du inte mådde bra då så kommer du känna så stark ångest över att du troligen förlorat dig själv. Och det kommer vara svart, så svart. 

 

När jag började äta ssri för mer än ett halvår sen så fick jag genomgå det här utan att riktigt veta vad jag var påväg in i. Jag hade läst mångas erfarenheter och tankar om deras resa och jag förväntade mig att det skulle vara hemskt, bara för att det kanske kunde kännas lite bättre om det inte var så hemskt för just mig. Det är ju ändå väldigt individuellt vad man får för biverkningar och hur man hanterar samt kommer igenom dom. 

 

Nu är jag ju på min resa igen men den här gången har jag kunskap om vad som kan hända med kroppen av ssri. Jag vet att det är jobbigt, svin-jävla-skit-jobbigt. Men jag vet också det man kämpar mot. Eller till? Den där känslan av att vara kär i livet, att känna att man klarar allt och är ostoppbar. Känslan av eufori. Så det är ju absolut värt det. Även fast det är hemskt. 

 

Inte nog med att man har problem med ångest och depression innan man får en dos eller ska höja så är ju tanken på att börja äta/höja så fruktansvärt jobbig. Jag blir totalt livrädd. LIVRÄDD verkligen. Som att man ska avrättas dagen efter och man har inget att säga till om. Det kanske låter som jag tar i men jag lovar, jag får extrem ångest innan jag ens börjat med det. 
För det man, eller i alla fall jag, upplever är inget man skrattar bort.

 

Skakningar så du inte kan läsa en bok för du kan inte hålla i boken och fokusera dig på bokstäverna för dom rör sig konstant. Eller att skriva på datorn, skriva med en penna, vara uppe och gå, ja egentligen det mesta man gör i vardagen blir drabbat av dessa skakningar. Första gången med ssri så skakade jag så otroligt, mycket mer än vad jag gör nu. Jag kände mig som ca 70+ och jag behövde verkligen lägga så mycket energi på att inte skaka för att jag skulle kunna göra något. Dock så har vissa skakningar hjälp mig med ångest-påslag. Ni vet när man sitter och skakar med benen intensivt, så är det mycket också. Inte bara penisonärs-skakningar. Vilket gör att om jag måste sitta och lyssna på ett föredrag, tal eller liknande och får ångest så hjälper det mig att skaka med benen för då har jag något jag kan lägga fokuset på.  

 

Låg, oj vad låg man blir. Något som min läkare sa till mig både då men också nu vid höjning att man mår oftast mycket sämre när man börjar eller höjer ssri. Och då snackar vi inte ´oj idag är jag lite ledsen för solen inte lyser´ utan du blir extremt deprimerad och ser inte ljuset i något. Sen hjäper det lite om solen lyser för då kan man gå ut och få frisk luft men man hoppar inte upp ur sängen för det. Jag vaknade förra måndagen och kände för första gången hur jag verkligen inte ville gå upp ur sängen. Jag ville bara ligga där hela dagen tills det blev mörkt så jag bara fick sova igen. Jag har haft mornar där jag varit trött och känt att det hade varit skönt att ligga kvar men förra måndagen var något annat. Hela den dagen var jag så nere, låg och extremt deprimerad. Huvudet är fullt av mörka tankar som skadar en och det är svårt att göra något som får en att känna sig glad. 

 

Magproblem är också något jag har fått. Jag vet inte om det beror på att medicinen är väldigt stark, men kan tänka mig att det är något sånt. När man tar den ska man nog helst ta den med vatten men jag brukar samla mycket saliv i munnen och svälja den. Annars bränner man sönder munnen och strupen för shit vad stark och typ sur/besk tabletterna är. Jag läste om en som fick svår halsbränna på grund av att hon ätit ssri. Läskigt.
I alla fall så bidrog min första kur med diarré i typ två dagar. Nu andra svängen så har jag haft magproblem men jag har inte direkt kopplat det till medicinen just för att det inte varit diarré. 

 

Ångest. Ångesten ökar en hel del. Vilket suger, men om man haft ångest innan så vet man också lite hur man kan jobba med den fast den ökar. Hade jag inte haft ångest innan och sedan kom i kontakt med det i och med ssri hade det varit värre, för det är väldigt jobbigt att ha ångest. Så jag skulle väl typ klassa den ökade ångesten som en av de lättare biverkningarna just för att jag är någolunda van vid det och kan tackla det relativt bra. Men sen är det ju inte kul med påslagen och attackerna såklart. 

 

Hmm.. vad är det mer för biverkningar jag haft? Isoleringskänsla. Första svängen hade jag det här mycket. Jag ville gärna vara själv och isolera mig så mycket som möjligt. Tyckte att det var jobbigt att behöva gå och äta middag med mina föräldrar för att jag inte fick vara själv. Gick inte ut ur rummet om nån annan var i närheten oavsett hur kissnödig jag var. 
Jag har känt av det här den här svängen med men inte alls lika mycket. Främst förra måndagen när jag mådde som sämst men annars har jag försökt att vara med mina föräldrar så länge det känts helt okej. Men jag har också varit mycket själv, legat och läst eller kollat på film osv. Det är en obehaglig känsla, men skulle gissa att det hör ihop med depressionen. 

 

Mörka tankar. Asså ja den säger väl sig självt och hör troligen också ihop med depressionen men det ökar i och med medicinering. Just vad mina tankar består av osv kommer jag inte dela med mig av då de är väldigt mörka men samtidigt vet jag att jag är i en fas just när där jag är väldigt låg och mörk så ingen behöver oroa sig. Jag är medveten om fasen!

 

Ja, sen kan det också komma andra biverkningar men just dessa är de jag kan komma på nu på rak arm. Skakningarna är det absolut värsta, jag har aldrig varit med om något värre. Just för att det sitter i och släpper aldrig oavsett vad man gör. Det kräver mycket energi för att försöka kontrollera osv. Så nej, jag fattar verkligen varför jag blir livrädd innan ny medicinering men jag vet också att snart släpper det.