Så var jag tillbaka igen
Hej och förlåt. Eller ja jag känner det var lite för längesen jag skrev nu. Men det har ju sina förklaringar tyvärr. Det blev lite mycket som ni säkert förstår senast jag skrev.
Så ja farfars begravning har varit. Snart två månader sen.. sjukt vad fort tiden går. Imorgon är det två månader sen han gick bort. Lämnade jorden. Och även om jag kan skriva detta, säga detta högt eller tänka det i mitt huvud. Farfar är död. Det fastnar inte? Jag fattar ändå inte. Jag orkar inte fatta.
Ja asså jag vet inte om jag skrev det förra gången men jag har ju totalt lagt av. Orkar inte känna alla jobbiga ledsna tankar längre. Vill bara bara bara försöka vara glad så mycket det går. Vilket är svårt generellt med en depression i kroppen/huvudet. Men ja jag försöker. Skrattar bort allt. Trycker undan.
Jag var till psykologen förra måndagen, fick träffa en ny pga semestertider och hon sa att jag hade fattat det rätt. Tar jag inte tag i mina känslor jag trycker undan nu kommer det snart smälla igen. Alltså så som det smällde i bilen med panikattacken. Det är på den nivån. Så ja, jag vill ju försöka komma i kontakt med det men asså huuur? Jag vet verkligen inte.
Jag träffade läkare den här veckan, samma där ny läkare pga semestertider. Nästa tisdag ska jag gå på en ny medicin. Sertralin. Borde jag vara rädd? Asså jag vet inte där heller. Jag orkar verkligen inte känna längre. Förutom lycka, glädje MÅ BRA men det sker sällan. Så just nu har jag halverat min första medicin, Citalopram, för att sen sluta med den och börja med den nya.
Kan man få må lite bra sen? Eller asså det konstiga är ju att det är ju så mycket sorg i mig ändå så jag vet inte om jag ens vill må bra. Känns falskt.
Jaja, det som hänt på sistone är väl att min syster och hennes pojkvän kom upp och var här några dagar. Så kul! Vi badade badade badade och hade fika på en brygga som tillslut kantrade. UNDERBART.
Sen förra fredagen åkte jag och min andra syster till Göteborg. Mitt älskade. Så nu är jag nöjd haha nu har jag fått vara där med. Eller ja det är väl inte bra att en depressiv person är nöjd? Hehe.
Igår åkte jag på dejt. Han sov kvar, det var kul. Han får mig att skratta jättemycket för han är så konstig hahah så det är bra. Jag vill bara skratta åt allt allt allt.
Fick svar på en arbetsintervju idag att jag fått jobbet. Vet ej om jag fortfarande vill men har jag ens något val? Behöver pengar. Vi får se.
Ja nu ska jag äta chips och få vägledning i livet av min kloka bästa kompis aka syster.