Mitt liv just nu.
Hittade ett gammalt inlägg på bloggen som jag döpt till just det. En uppdatering helt enkelt på vad det är som sker. Så varför inte köra en till nu när det ändå var ett tag sen.
Jag har i princip flyttat, eller i alla fall flyttat mitt liv m e r a till Gävle än innan. Jag har min kärlek här och eftersom vi vill vara med varandra alla timmar vi kan så passar detta bäst just nu.
Men jag söker eget, det går bara lite trögt när man inte har så jättemånga köpoäng eller typ nån inkomst.
Och jag skrev ju tidigare att jag inte trivs hemma längre, alltså där på landet. Eftersom jag får testa på det här livet som jag vill leva så är det (i alla fall för mig) ganska självklart att jag då väljer att leva det.
Men det är ändå jobbigt, för jag känner mig inte direkt hemma nånstans längre. Men så småningom så har jag min lilla etta där jag kan få starta MITT liv.
Jag har ju jobbat klart på personalhotellet sedan långt tillbaka. I slutet av oktober hade jag mitt sista pass och sen dess har jag varit arbetssökande.
Är för tillfället anmäld till en yrkesutbildningskurs för att bli busschaufför, som börjar på måndag. Jättegalet egentligen, det är väl inget yrke jag tänkt mig jobba med. Men jag fick förfrågan om det var intressant och som arbetssökande måste man ta lite av det som erbjuds. Tänker lite - varför inte? Man måste ju våga här i livet, samla erfarenheter. Annars blir det jättetråkigt.
Men ja jag har även (förhoppningsvis fortfarande) fått samtal och intresse från ett företag som söker lagerarbetare. Och nu när det ändå är mörkt 20 av dygnets 24 timmar så kan man ju tjäna lite cash i ett lager.
Vi får se. Är mycket mer peppad på att jobba än plugga men vet inte om intresset fortfarande kvarstår. Det visar sig på måndag - förhoppningsvis.
Vi har varit kattvakt i cirka två veckor av min killes brors kisse Curry. En busig filur som också har problem med människor, förutom när han blir hungrig. Då är inget läskigt!!
Det har varit supermysigt, även om katter kanske inte mår prima ballerina av att bo i en etta. Kommer sakna honom när han åker iväg med husse igen.
Så ja, längtan efter en katt här är stor men vet inte om jag vill vara så taskig mot en ny familjevän. Är det nån stackare som inte får hem nån annanstans så absolut vill jag hjälpa.
Kanske en kanin?
Psykiskt mår jag bra, bättre än förväntat men som sagt så är ju livet lite annorlunda nu än när året började.
Tänk att ny livsmiljö och en partner kan göra att depressionen i princip försvinner?
Men jag äter fortfarande min medicin och har kontakt med min psykolog. Just nu när jag känner mig mindre hemma nånstans och inte riktigt har en rutin så är livet lite krasst. Men försöker hitta motivation till jobbsök och glädje.
Har faktiskt börjat läsa. Köpte boken "en dag" på Erikshjälpen för 10 kronor. Älskar den filmen och boken är faktiskt jättefin så har fastnat i den! Kul, jag som saknat att läsa.