Vecka 33
Hej på er. Eller hej på mig? Vet inte riktigt hur många som läser den här bloggen och skriver väl mestadels för att få ur mig men också för egen del att kolla tillbaka på, vilket jag precis gjort. Gud vilket år jag haft. Tycker synd om mig själv och än
är det inte över..
Men jag vill ändå säga att jag skriver väldigt fint. Haha. Ja jag tycker att man känner verkligen känslor när man läser mina ord. Det kanske bara är jag. Jaja.
I måndags vaknade jag upp hos min kille. JAPP jag har äntligen äntligen äntligen hittat honom. kan ta det mer sen men så är läget haha. Han åkte iväg supertidigt på jobb och jag gick upp nån timme senare för att äta frukost och försöka få in lite rutiner
men efter ett tag somnade jag om och sov vidare. och vidare och vidare och vidare typ. Var TOKtrött. Gick väl upp vid 12 kanske igen. Var helt lost i skallen. Ni vet sådär bakis-jag-drack-tre-flaskor-vodka-igår? Nä ingen vet men så kändes det inte
för att jag vet hur det känns. Kollade Glee. Mådde dåligt. Försökte spela playstation. Däckade kl fyra. Totaldäckade. Vaknar upp fem i sex och ba "var är jag? vad är klockan? var är min kille? varför sover jag?" Helt förvirrad. Kommer på att vi bestämt
träff vid Ican lite längre bort så jag traglar mig upp och staplar ut. Är helt förstörd men ger mig fan på att jag ska till affären. Har megaångest och inbillar mig att jag kommer ramla ihop sjutton gånger på vägen dit. Kommer fram och väl där sätter
jag mig på en bänk innanför. Är medveten om att jag ser förjävlig ut och att folk kollar. Ångesten släpper inte och när han väl kommer ber jag om bilnyckel så jag kan sätta mig i bilen.
Allstå jag är helt förstörd. Så jag sitter där och dör lite medan han handlar.
Sen nån gång hemma i lägenheten börjar jag grina. Jag tappar det. Orkar inte mer. Orkar verkligen inte må och leva som om jag är överkörd. Det enda jag vill är att bli inlagd.
Klockan halv tio typ sitter vi i hans bil utanför psykakuten och jag kan inte andas för att jag gråter så mycket och för att jag är så rädd.
Klockan ett på natten kommer vi hem igen och då har jag fått ångestdämpande.
Så min vecka började bajs. Verkligen bajs. Dagarna efter det blev lugna. Han var ledig ons + tors och då bara var vi med varann, tog det lugnt. Kollade bio och hade filmmys.
Imorgon hoppas jag blir en bättre dag, en bättre start på en ny vecka. Förhoppningsvis mer kraft från medicinen nu istället för bakslag.
Dejt med killen blir det i alla fall. <3 ha de fint