Hitta tillbaka och be om förlåt
Förra året var ju som sagt ett väldigt turbulent år för mig. Det hände mycket med vänner, olika typer av kärlekar kom och gick och mitt självförtroende och självkänsla dalade. De månader som gått nu av 2019 har tankarna mest varit på allt det som jag gick igenom och det som hände. Det har varit jobbigt emellanåt att försöka bearbeta vissa saker eftersom jag har velat en sak med hjärnan men en annan med hjärtat. Men jag känner också att jag mer och mer börjar släppa taget om vissa saker som hände. Jag ser liksom annorlunda på vissa grejer och jag tror det är för att ilskan och sorgen börjar släppa nu. Jag är inte arg längre, eller jo på vissa saker kan jag fortfarande bli besviken på men jag känner mest att jag behöver acceptera lika mycket som andra behöver acceptera mig.
Till exempel allt det som hände mellan mig och mina dåvarande närmaste vänner Tilde och Agnes. Allt började i ett bråk mellan mig och Tilde som typ handlade om att jag va fett nykär och ville att den killen jag var fett kär i skulle få följa med på hennes födelsedagsbjudning annars skulle jag inte komma alls. SOM TUR VAR insåg jag hur dum i huvudet jag var som tog en kille framför min bästa väns 20års firande och planerade om med den där killen.
Cirka två månader senare fick bråket fart igen för att nu var det min tur att fylla år och jag kände verkligen att jag ville ha min bjudning på min födelsedag aka Valborg. Varken Agnes eller Tilde tyckte om det eftersom de SJÄLVKLART ville fira i Uppsala istället. Förstår ju i efterhand att det låter och är roligare med tanke på hur pisstråkig min födelsedag blev i år. Efter många om och men så var bråket verkligen igång. Tilde hade lovat att komma på min bjudning men dagen efter hade hon planerat en middag med andra vänner - jag blev ledsen och arg och skrev saker i affekt och sen var allt bara K A O S. Så efter det blev vår vänskap aldrig riktigt den samma.
Jag är en person som har SVÅRT för förändring och dessutom SVÅRT för att släppa taget om saker. Skulle inte säga att jag gillar att älta grejer men omedvetet så blir det så ändå och ja skulle ju inte säga att det är den bästa kombinationen av personlighetsdrag.
Det resulterar i att i juni/juli klipper jag med både Tilde och Agnes efter jag har fått reda på att de ska flytta ihop och att jag inte fått veta att Tilde gjort slut med sin pojkvän från henne utan från hennes pojkväns instagram bio (stalker alert). Det som jag tyckte var jobbigt i det här var att jag verkligen kände att jag inte var en del av gänget längre. Tilde och jag var tajtast av oss tre och att då få känna att jag blivit bortknuffad och ersatt var verkligen så jobbigt där och då i stunden. Såhär i efterhand kan jag fatta varför. Jag hade ju praktiskt tagit satt mig själv i den sisten men hoppades och ville väl att nån av dom skulle komma tillbaka och visat att de ville ha mig tillbaka. Eftersom vi knappt pratade med varandra efter det stora bråket som bröt ut i samband med min födelsedag fattar jag verkligen att de inte berättade saker för mig och att de kom närmre varandra på grund av det som hände.
Så där och då, i min period såg jag bara ilska och utanförskap och blev blind av den. Det är klart jag fortfarande tycker vissa saker är mer eller mindre taskiga men jag vet ju att jag har säkert gjort liknande grejer själv. Det är så lätt att säga till nån hur man själv hade gjort i en viss situation efter att något redan hänt bara för då vet man ju hur resultatet blev.
I några dagar har jag känt att jag saknar Tilde mer än vad det här bråket ens var värt. Eller jag har saknat henne sen allt hände också men jag har känt att om jag skulle skriva och be om förlåtelse och försöka fixa det igen så skulle jag svika mig själv. Bråket och att jag sa upp vänskapen var ett sätt att bevisa för mig själv att jag står upp för mig själv och att jag är värd bättre, men om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att det finns någon/några bättre vänner för mig än dom. Jag tror inte heller att jag skulle svika mig själv om jag skrev och bad om förlåtelse, utan det är istället ett bevis på att jag har vuxit och utvecklats som person och att jag är modig. Jag vet vad jag är värd och nu vet jag att vissa saker kommer man inte hålla med varandra om. Vissa saker får man bara acceptera och ta det lite som det kommer.
Det är inte kul att fylla år med tårar på kinderna för att ens kompisar inte kommer på ens födelsedagsbjudning men det är värre att inte ha dom kompisarna alls och det har jag lärt mig nu. Jag tycker min födelsedag är viktig men den kommer aldrig vara så pass viktig att jag klipper kontakten med mina närmaste vänner.
Så nu ska jag skriva till Tilde. Och jag hoppas verkligen på det bästa, att vi förlåter varandra och blir vänner igen.