karinellenor.blogg.se

Blivit mobbad för mitt ursprung. Att jag bor på landet o kan därför kallas bonde som om de ska vara något negativt. Trots det att jag växte upp i de brukssamhället där ca hälften ser sig vara bönder. Att bli kallad "jävla bonde" var något som fick mig att drömma mig ifrån min gård till ett lägenhetshus för att slippa dessa slagord. Även fast min gård är min guldsten och jag skulle aldrig kunna tänka mig att växa upp någon annanstans. 

Blivit mobbad för min religionstillhörighet o därmed tvekat på kristendomen, om jag verkligen tror, klandrar mig själv för att jag tror. Att jag i många fall nekat till att jag varit religiös just för att många höjt på ögonbrynen eller himlat med ögonen så fort jag myntat orden "jag är kristen". Jag har förnekat för mig själv att jag inte är det, för det är inte coolt att vara kristen. Från att jag hade religionskunskap i sexan till att jag slutade tvåan förnekade jag det. När jag började trean bestämde jag mig att det är något jag är stolt över. Jag är kristen och så är det. Det är inget jag skäms över, alla får tro på vad man vill och jag väljer att tro på Gud. Eller så behöver man inte tro alls, men bara för man inte tror eller inte är en del av kristendomen har man ingen rätt att få någon att må så som jag mådde. Jag brukade kalla mig för "mini-kristen" just för att i vissa fall såg jag mig inte som sann kristen. Jag går inte i kyrkan varje söndag, ber inte varje dag, har inte läst bibeln, kan inte alla psalmer eller andra viktiga texter. Men på senare tid har jag insett att det är inte det som räknas, det är ingen tävling. Jag går i kyrkan när jag känner att jag behöver det, tar emot nattvard när jag behöver det, ber när jag behöver det men jag tror alltid lika mycket för det. Jag har tillåtit mig att tveka, för det är en del inom religion. Man behöver inte tro på allt som står i bibeln, man får tro på det man vill. Därför är jag kristen.

Blivit misshandlad för mitt kön, ses som svagare o lättare att trakassera för att jag är kvinna. Självklart var de en man som uträttade de, vad annars? Det togs heller aldrig på allvar, utan det enda jag fick höra var att "om han gör något igen ska vi starta en utredning". Vadå igen? På grund av att de sa så var jag dagligen rädd för att det skulle ske igen i lång tid efteråt. Det ska inte ske igen, det ska inte ske alls. Men om det händer ska man bli tagen på allvar från början. 

Blivit sedd som ett objekt och påmind om att jag mest passar om jag tar av mig tröjan men att jag är som bäst o ska bli älskad för alltid om även bhn eller trosorna och åker av. Att det blev ett tecken för mig på att den personen gillade mig för att jag var jag fast det egentligen var så att det var min kropp han ville ha. Inte min själ. Jag levde lycklig på hans falska känslor och såg inte att det enda som hände var att jag vart utnyttjad. Han var lika lycklig just för att han fick allt det han ville, min kropp. 

9 fall av 10 har dessa slagord eller trakasserier kommit från personer som har en kuk, rätt o slätt män som antar sig vara bättre, starkare, högre uppsatta och/eller veta vad som stämmer enligt alla. Att jag som kvinna bara ska stå i köket eller ligga i sängen och på så sätt behaga det han vill ha. Att min sexuella läggning bara antas vara heterosexuell även fast jag själv ser mig som pansexuell. 
Jag blir inte kär i vad du har mellan dina ben, jag är villig att tro på att jag faller för hur du behandlar mig, hur du accepterar o respekterar mig och hur du imponerar på mig utan att skada mig.

Jag vet nu att det är en myt om att pojkar bara kan visa känslor genom att slå eller reta flickor. Jag är ledsen över att jag skulle behöva höra det efter att jag tagit mod till mig och berättat för fröken eller mamma vad nån av killarna i klassen kallat mig, eller vart på min kropp de förmått sig med att slå mig. Allt handlar bara om uppfostran och hur man visar sin kärlek till sitt barn. Om du slår ditt barn eller slänger ur dig en taskig kommentar för att sedan följa upp med att det var ett skämt för att du såg att ditt barn tog illa vid sig, måste du förstå att det är exakt så ditt barn kommer behandla de andra barnen i klassen. Om du själv har problem med att visa kärlek så är det ditt problem att lösa och ingen rätt till att låta de växa vidare i dina barns generationer. Barn ser upp och lär sig av vad vuxna gör på grund av att vuxna ska veta vad som är rätt och fel i många fall. För även om ett barn kan förstå att det känns fel att slå den man tycker om så har den ändå lärt sig av den person som den ser mest upp till, sin förälder. Det är aldrig coolt att slåss oavsett vilket kön eller icke-kön du föds till. Speciellt inte till de du bryr dig om, de du vill ska känna trygghet kring dig. 
Jag fick svårt att känna trygghet till många av killarna i min klass, just för det sättet de behandlade mig och andra tjejer på. Jag har än idag svårt att känna mig bekväm i manligt sällskap och tyr mig bättre till kvinnor eller andra människor som inte behandlat mig orättvist i min uppväxt. 

Jag blir kär i människor, könade som icke-könade. Religiösa som icke-religiösa. Bönder eller stadsbor. Det handlar om kärlek för mig, o kärlek är kärlek i alla former.